Anders Spinnars lägger skridskorna på hyllan
Anders Spinnars bandykarriär är nu över Foto: Kenta Jönsson

Anders Spinnars lägger skridskorna på hyllan

Efter 18 säsonger på elitnivå, varav 16 säsonger i Bollnäströjan, väljer nu Anders Spinnars att lägga skridskorna på hyllan för att få tid över till familj och arbete. Webbredaktionen fick en intervju med en av Bollnäs riktiga trotjänare.

Varför har du bestämt dig för att sluta med bandyn?

-Den största anledningen är att jag har fått ett nytt jobb som kommer att göra att det inte kommer att gå ihop tidsmässigt. Någonstans så ska man satsa fullt ut på saker och jag känner att det är svårt att vara 100 % överallt när man har sådana här åtaganden med elitkarriär och samtidigt vara chef som jag är nu. Då känner jag att i det stadie som jag är nu så är det här rätt beslut. Det är alltså tiden och engagemanget som lett till beslutet. Det krävs mer och mer för varje år för att hålla sig däruppe och det kommer att bli för tufft i slutändan att både orka med och hinna med.

-Det har funkat skapligt hittills de här åren nu men nu har jag fått ännu större åtaganden på jobbet och det är någonting som jag verkligen vill ge chansen. Sen när man även har familj så är det ju dem i nästa steg som får minst tid och där känner jag också nu att jag vill ge tillbaka den tiden innan min dotter blir allt för stor. Det har varit en process som pågått ända sedan säsongen slutade och idag tycker jag det känns rätt och som ett naturligt val att sluta med bandyn. Man måste vara 100 % motiverad om man ska gå in i en ny säsong.

Har beslutet varit beroende av hur satsningen från klubben har sett ut inför kommande säsong?

-Nej, det är många som har frågat det. I ärlighetens namn så spelar det just nu ingen som helst roll om man tänker satsningsmässigt. Det här är ett beslut som tagits helt utifrån vår familjs situation och även karriärmässigt med jobbet. Intresset för bandyn kommer inte att minska, däremot har jag inte tiden att lägga för en elitsatsning. Då känns det bättre att de som är 100 % motiverade är med och kör.

Blir det något annat uppdrag för dig inom föreningen nu?

-Nej, i och med att jag nu blir platschef på Beijer i Bollnäs och det innefattar väldigt mycket åtaganden runt omkring som jag vill kliva in i till 100 %. Det är min nya match om man säger så. Det känner jag kommer att ta mycket tid av mig så i dagsläget kommer jag inte att ha möjlighet att vara med och hjälpa till med något i föreningen. Däremot i framtiden så får man väl se. Jag kommer fortsätta att följa bandyn så mycket jag kan. Föreningen har ju varit en del av ens liv sedan man var fem-sex år.

Om vi ser tillbaka lite på din karriär då. När var det ju gjorde entré i Bollnäs a-lag?

-Ja, jag minns inte riktigt men jag har för mig att det var det där året vi hade annandagsderbyt med så enormt mycket folk. (År 2000 reds.anm.). Åren har gått så fort så jag har haft svårt att riktigt reflektera så mycket men jag har ju jättemånga minnen. En sådan där match kommer man ju ihåg, men när man var så där ung så flöt det liksom bara på.

Anders Spinnars håller undan från Dan Hjelm. Match mot Falun 10 november 2006.
Foto: Kenta Jönsson

Vilka är de starkaste minnena du har om du ser tillbaka på alla år som aktiv?

-Det är så många minnen! Alla SM-finalerna, oavsett om man har samlat på silver, så är det ju stora grejer. Sedan är det ju förra året då vi slog ut Villa och även när vi slog ut Sandviken i semifinalerna det första året vi spelade final. Det är ju minnen som alltid kommer att finnas med. Men just finalerna, med allt runtomkring och allt stöd vi har haft. Det är få förunnat att få uppleva det jag fått uppleva. Det är ju både negativa och positiva minnen, men det är ju det positiva man kommer att komma ihåg. I slutändan sitter jag ju ändå här med ett VM-silver och tre SM-silver och det känns väl lite sådär. Men nu när man ska sluta så känner jag ändå att resorna till dessa medaljer har varit fantastiska på alla sätt.

Du spelade även i Ryssland ett par säsonger. Hur var det?

-Just då i Bollnäs var det lite… jag visste inte var jag stod riktigt. Jag kände att jag behövde ha en ny utmaning och då kom det väldigt lägligt och det var också en grej som jag kommer att ha med mig resten av livet. Det var en oerhörd resa i allting. Det är en upplevelse som man önskar att fler bandyspelare skulle få ta del av. Så jag hoppas att det stabiliserar sig där borta så att det blir ett läge för några av de yngre att få komma iväg.

Om vi pratar lite om landslaget. Du har ju varit lite på gränsen till det under många år.

-För några år sedan var jag väldigt inne på landslaget. Framförallt under mina år i Ryssland. Då var jag väldigt sugen på det. Men det här med att vara reserv på hemmaplan, det är svårt. Man vill ju antingen vara inne i landslaget eller utanför. Så känner jag.  Efter rysslandsäventyret så har jag inte lagt ned någon energi alls på landslaget. Det har inte riktigt funnits någon dialog där. Sedan har de ju blivit bättre och bättre och vann förra året och då är det ju ungefär samma spelare som kör på där och det är spelare som är på en sådan nivå så att de ska vara med. Så jag har inte lagt någon energi på det under de senaste åren.

Foto: Kenta Jönsson

Du nämnde att du hade ett VM-silver. Vilket år var det?

-Det var VM i Vänersborg. Det var året innan jag åkte till Ryssland. Jag var reserv från början men sedan blev det någon skada där så att jag hoppade med. Jag spelade en del matcher men i finalen satt jag mest på bänken. Men det året var man ändå där och med i truppen. Men det är en sådan hög nivå i landslaget så det krävs en hel del för att kunna slå sig in där.

Förutom rysslandsäventyret så har du varit Bollnäs trogen. För några år sedan ryktades det ändå rätt flitigt om att du var på gång till någon annan klubb. Har du varit nära att spela för något annat lag i Sverige?

-Nära och nära. Någonstans i tankarna…det var något år där som jag funderade hårdare på om jag skulle byta klubb, men det kan nog vara en åtta-tio år sedan. Då var jag nära att byta lag. Det var några lag med i bilden då. Men i den vevan fick jag jobbet på Beijer och då löste det sig ganska snabbt. Det var mest att jag behövde ta en liten funderare på hur jag ville göra med allting. Föreningen har ju hjälp mig med de sakerna hela tiden så det tycker jag har fungerat bra. Sedan om det hade varit positivt eller negativt att byta lag då det vet jag inte. Men jag tycker ändå att jag fått uppleva så mycket här i olika steg så det är ingenting som jag ångrar.

Är det något annat du vill säga till avslutning?

-Det är väl det med alla supportrar och alla runt omkring. Det är viktigt tycker jag att man försöker få föreningen att komma framåt. Ju fler som är med och bidrar, desto mer kan föreningen växa. Alla ideella krafter som ställer upp är otroligt viktiga. Det är det som bär föreningen. Det tycker jag är viktigt att fortsätta poängtera, och jag kommer säkert också att hjälpa till med det jag kan, den dagen tiden tillåter det. Det är spännande med föreningen nu med de yngre som är på väg framåt. Jag tror på mycket bra för föreningen i framtiden.

Bollnäs klubbchef Robert Lindgren ger sin kommentar till Anders avslutade karriär:

-Anders är ett bra exempel på att man som spelare kan lyckas och gå hela vägen till landslaget utan att behöva byta klubb. Det är också roligt att Anders nu kommer att satsa sin tid i ett företag som är en bra partner till oss i Bollnäs bandy.

Bollnäs bandy tackar Anders för alla år i föreningen!

Anders Gårdestig