06 mar Bitter torsk i slutsekunderna

Det började nästan lika tungt som på bortaplan i Lidköping. Villa gör mål på sin första hörna i sjätte minuten. Alexander Karlgren skarprättade på vad som såg ut som en variant, eller ett halvmisslyckat inslag.

I tionde minuten åker Joel Wigren ut för slag, och i minuten senare får Christoffer Edlund nästan ohotad driva upp boll och ta eget avslut. Erik Persson ser lite skymd ut i skottillfället, då Laitinen tar ett knä för att täcka skottet.

Wigren åker på en ny utvisning i tjugonde minuten, i tjugoandra rullar Villa genom Erik Säfström upp ett Bollnäsförsvar som åter igen känns lite passiva och ur positioner, serverar Martin Karlsson som sätter 0-3.

Som sagt. Lite på eget grepp och en lite passiv inledning skapades en ganska brant uppförsbacke. Bollnäs var inte helt borta ur matchen dock, men det märktes att man fick jobba hårdare för sina lägen.

En kvittering kom dock. Erik Pettersson, på högerhörna. Direkt efter målet valde Pinch att ta en time-out. Och någonting fick man till där, för efter den bröt Bollnäs tillbaka och tog över allt mer i matchen. 2-3 sätter Philip Åström med en flip, efter snyggt förarbete och pass i sidled från Hans Andersson. Publiken i SBB Arena hade också vaknat till vid det här laget. Flames som startat lite måndagssegt, var nu med på noterna, och varje bra skött detalj i spelet fick reaktioner och bifall.

Bollnäs fortsätter att mata på. Spelet börjar bli sådär stort, enkelt och tungt. Sådär som man spelade mot Broberg i kvartsfinalerna. Villa blev nertryckta i banan och till slut, i en rörig situation efter en hörna som resulterade i returer, belönas orange med en straff. Villa/Lidköping och inte minst Edlund protesterar vilt, men nog är det ett tillbakaspel i situationen.

Efter ett långt palaver så är det Denis Sadakov iskall vid straffpunkten. Trots en lång väntan på  straffslaget  låter han Thimfors göra första draget, innan han sätter straffen mitt i mål.

Inget mer än en resultatlös hörna från Villa händer i första halvlek.

Andra halvlek börjar som första slutar. Bollnäs är tunga breda och anfaller i vågor. I femtioförsta minuten driver Anton Dahlberg upp på sin högerkant och petar in passningen till Saku Hämäläinen, som i gröten av spelare får in en ledningsboll. Bollnäs har vänt ett 0-3-underläge till ledning.

Bollnäs fortsätter med initiativ, men när man kunnat gå på knock, med en man mer på isen, så spelar man runt och istället och bjuder på inte ett, utan två lite för enkla mål. Först en indianpassning som leder till en hörna som Martin Andreasson sätter. Extra trist då Erik Persson räddat friläget som den galna passningen skapade.

Villa tar ledningen på ett,  i och för sig snyggt anfall och ett bra avslut, som Erik hoppräddar skottet på, men försvaret blir passiva och är inte där och rensar. Joel Broberg är påpasslig och kan peta in i tillspillogivet mål.

Bollnäs tvingas gå på mål lite mer igen och gör det med den äran, förutom då att man inte får in bolluslingen, förrän Erik Pettersson står för matchens delikatess, när han tar emot en luftpassning från Åström som drivit upp på vänsterkanten. EP avslutar på eget volleynedtag. Godis!

Bollnäs är därefter nära ett avgörande, och man blir väldigt upprörda på domare Ulrik Bergman, som först inte ser den straff man vill ha när Sadakov blir trippad i straffområdet, och sedan får Åström utvisad ovanligt billigt i slutminuten. En slutminut som ett supereffektivt Villa utnyttjar. Löfstedt hittar Edlund med en djupledspassning efter isen… Och när Edlund blir så pass fri nära målet, så ringer det ju.

Bittert slut, och upprörda känslor i laget. Det kan man förstå, efter den insats man bjöd på ikväll. Men som sagt. Att bjuda på för mycket i likalägen, för att sen få jaga ikapp blir ju en tung uppgift mot seriesuveränen Villa/Lidköping.

Man får, som någon i webbredaktionen så klokt sa det,  zooma ut lite. I fjol kvalade vi oss kvar i högsta serien med en poängs marginal. I år pressar vi Villa i semi (i åtminstone en match). Det var väl ingen som hade gnällt över det här resultatet före säsongen? Det är ju inte i år vi ska vara som bäst! Med lite mer tid tillsammans så kan det här gänget verkligen bli något.

All heder åt laget, och vi hoppas att grabbarna kan komma ut och vara lika stora på bortaplan i Lidköping som man var långa stunder ikväll. Då kan det finnas en chans till ytterligare en hemmamatch i år. Det gäller att tro på det man gör… Ja det, och hålla koll på Christoffer Edlund.

Tommi Karppanen