Bollnäs Edsbyn 2-6
Det ville sig inte idag heller. Foto: Kolsmyr

Edsbyn-Bollnäs 4-3

Bollnäs missar blev dyra, när Edsbyn gjorde fyra. Framåt skapades det, men gjordes bara tre. Med hedern i behåll kammade Bollnäs noll.

Edsbyn gick under första 21 minuterna upp till ledning med 3-0. Wikblad gjorde första målet ur, det närmaste, ingenting. Ensam mot 2-3 Bollnäsförsvarare styrdes han ut i vinkeln. Pang, rakt upp i nättaket. Snöpligt, då Bollnäs, i anfallet före, missat ett gyllene läge att ta ledningen. Än snöpligare skulle det bli minuten efter. Från absolut ingenting letade sig bollen in bakom Aihonen i kassen, en boll som han säkert gärna skulle vilja tagit. I tvåmålsledning spelade Edsbyn väldigt avslappnat. Höll i boll behärskat. Bollnäs kuggade inte alls i varandra i passningsspel och åkningar. Edsbyn pressade högt och fick några gratislägen till följd av slarv i bortalagets speluppbyggnad. När trean kom, också ur aningen märklig situation, Wikblad igen, så kändes slaget förlorat.

Då, rätt omgående efter avslag, var det bortalaget som fick chans att rida på fru Fortunas våg. Anton Dahlberg gick runt på högerkanten och sökte inspel. Bollnäs studsade istället tillbaka till Anton som fick öppet läge att göra 3-1.
Inte många minuter senare var det dags för medstudsar igen. Återigen ett anfall på högerkanten, och bollen studsade fram till Casper Ekström i bra skottläge. Bollen tog sedan vägen via Daniel Jonssons ben innan den letade sig in i nätmaskorna fram till 3-2. Linus Westh registrerades för assisten, och om jag inte har fel så ska det varit hans första poäng i elitseriesammanhang. Efter målet tog Edsbyn timeout.
Från en känsla av avgjort till en nyvunnen nerv. Halvleken skulle också avslutas med en tilltrasslad situation där Bollnäs behövde tre skott i öppna lägen för att få in kvitteringsbollen. Filip Flodstam lyckades bättre än sina lagkamrater. 3-3 när spelarna skrinnade ut till pausvilan. Kvar i soffan satt jag och funderade på vad jag egentligen hade varit med om.

Spelmässigt var den andra halvleken bättre. Båda lagen bjöd upp och bytte chanser med varandra. Både Aihonen och Svensson fick svara för riktigt fina ingripanden i respektive mål. Det kunde verkligen gått åt vilket håll som helst. Spelet var jämnt, och båda lagen skapade tillräckligt med bra lägen för att göra några ytterligare mål. Men bara ett skulle falla i andra halvlek. Och återigen var det av det snöpliga slaget. Aihonen behövde lämna retur på ett närskott från Edsbyn. Returen gick emellertid ut till ohotat Bollnäsförsvar. Men det såg ju jag, från soffan. Med ryggen mot spelet och näsan mot mål panikrensades bollen av försvarare rakt i gapet till en vaken Edsbyspelare. Ett pass och en fösning senare låg bollen i nät till ny hemmaledning, en ledning som stod sig hela matchen.

Återigen visar Bollnäs upp fina tendenser, men blandar det med en del enklare misstag som man dessutom obönhörligt blir straffade för. Så finns både saker att bygga vidare på, samt rätta till. En hedersam förlust borta mot regerande mästarna. Likväl 0 poäng.

Ett eget stycke förtjänar nyheten att Oskar Westh var tillbaka i spel efter olyckliga hjärnskakningen han drabbades av i mötet mot Motala. Oskar såg pigg ut och tog för sig mer och mer ju längre matchen led. Välkommen tillbaka, Oskar!

/ Josef Persson