05 nov Efterlängtad premiär som tyvärr slutade med förlust

Poängen mot Sandviken senast gav hopp om att vi skulle kunna hota Broberg denna fredagskväll på Sävstaås då drygt 1600 bandytörstande åskådare slöt upp. Så blev det nu inte och 1-5-förlusten var helt rättvis. Men jag tycker inte det finns skäl att deppa ihop för det. Återkommer till det.

Flames laddar med sitt älskade Bollnäs.
Foto Micael Kolsmyr

Matchen började med mycket energi från Bollnäs som försökte sätta fart från första sekund. Spelat blev böljande med chanser från båda lagen. Bollnäs hade en jättechans att ta ledningen i den 10:e minuten i ett mycket bra läge, tror det var Riku Hämäläinen, men i anfallet efter blir det i stället Broberg som sätter dit den. Jaakko Hyvönen blir plötsligt helt ren med Erik Persson och gör inget misstag. Bollnäs fortsätter med sina försöka att trycka på och det ger till slut resultat då vår lagkapten och spelande mittback, Jens Wiik, följer med upp i ett anfall och får en formidabel passning av Hans Andersson. Wiik gör inget misstag utan sätter dit bollen i fritt läge. Ju längre halvleken går är känslan att Broberg blir allt tyngre, mycket beroende på att Bollnäs inte har förmågan att skapa en trygghet i sitt anfallsspel. Energin finns men det blir väl stressigt och leder till alltför många bolltapp. Broberg går rätt logiskt ifrån till 3-1 innan halvleken är slut genom ytterligare ett mål av Hyvönen och av Martin Söderberg.

Efter halvtidsfikat hade man hoppats att Bollnäs skulle kunna etablera lite jakt. Men riktigt så blev det inte. Andra halvlek började som den första slutade med att Broberg behöll tyngden och drev matchen och framförallt pressade högre, vilket stressade Bollnäs. Bollnäs lyckades inte äga boll tillräckligt mycket för att få till det där nödvändiga trycket i anfallsspelet. Bollnäs hade en del halvchanser och några hörnor men hade ikväll inte förmågan att kunna förvalta dem på ett önskvärt sätt. Två mål till faller under den andra halvleken, och båda till Broberg, och dessa görs av tidigare nämnda Söderberg och Jonas Engström. Slarvfelen ökade i frekvens hos hemmalaget under den andra halvleken vilket väl inte var så anmärkningsvärt när poängen inte längre kändes inom räckhåll. Matchen slutar helt rättvist 1-5.

Totalt sett tycker jag inte, som jag var inne på i början, att det finns skäl att deppa ihop efter den här förlusten. Skillnaden mellan lagen i kväll var inte överdrivet stor. Det finns intentioner i Bollnäs spel som inger hopp. Det finns en energi och anfallslust som är stor och som också är rolig att titta på. Men känslan som ikväll är att Brobergs nyckelknippa innehåller fler nycklar. De har fler lösningar och fler svar på frågorna. Inte konstigt eftersom de i dagsläget är mer samspelta och har en större rutin. Bollnäs behöver tid, talangen finns, och jag är inte orolig. De nödvändiga poängen kommer att ramla in.

Och ikväll väljer jag att utse den tolfte spelaren, Bollnäs Flames, till bästa spelare i hemmalaget. Bollnäs Flames höll igång hela matchen ända in i kaklet. Och det måste vara underbart för grabbarna i laget att känna det, såväl i medgång som motgång.

Roger Henningsson