08 nov Seger i första Hälsingederbyt

Jag ska vara helt ärlig. Av alla matchbilder jag målat upp inför mötet borta mot Ljusdals BK, så var jag inte ens nära. Det var inte Ljusdals anfallsglädje eller fart som förvånade, utan snarare att hemmalaget faktiskt i stunder förde matchen och stressade Bollnäs. T ex skapade man flest hörnor (8-6). Vid underläge 2-5, tog Ljusdal över matchen helt och ägde bollinnehav, chanser och spel. Bollnäs hamnade på hälarna, rensade och fick det förtvivlat svårt att skapa något på egen hand. I andra stunder lockades Bollnäs med i en virvlande hawaiibandy där lagen tilläts byta chanser i varje anfall, som vore det en handbollsmatch. Några långa sekvenser av bollinnehav och kontrollerat spel uteblev praktiskt taget helt och hållet. Underhållning? – Youbetcha! Nya gråa hår i tränarstaben – dito (skulle jag tro).

Men rutin, och kvalité vägde ändå tyngst på ett disigt IP i Ljusdal. Bollnäs, ledda av Anton Dahlberg som strateg och uppspelsgeneral och Denis Sadakov som krypskytt i främsta ledet kunde vända på LBKs chockstart.

Chockstart ja. Knappt var min sändning igång (inte på plats), så tar hemmalaget ledningen, efter en vild inledning. Det tog tio minuter innan en kvittering ramlade in, då på hörnretur. Bollnäs tog efter detta tag i taktpinnen och kunde fortsätta med tre mål till innan halvtidsvisslan.

1-4 speglade på sätt och vis matchen, och på sätt och vis inte. Bollnäs hade större variation i sitt anfallsspel. Inte minst kunde Bollnäs såra hemmalaget med lyft (Dahlberg). Samtidigt är Bollnäs anfallare bättre och målfarligare (framför allt Sadakov) än Ljusdals motsvarigheter. Men en sämre dag och studs, stolpe ut, så hade Ljusdal faktiskt kunnat vara i en mycket bättre sits vid halvtid.

Ljusdal repriserar sig i andra halvlek, och gör första målet, men Bollnäs bryter tillbaka och vinner halvleken med 1-2. Målsyttar Sadakov (läckert skott med ryggen mot mål) och Sandgren (framspelad av EP).

Segern var rättvis, men jag är charmad och förvånad över hur pass starka LBK ändå såg ut. Har man de här kvalitéerna, tror jag att poäng inte alls ligger långt borta. Det var också en lisa för själen att se klassiska gamla IP som matcharena i högsta serien, och deras gulgröna lag kriga som furier i 90 + minuter, trots att målen trillade in i baken.

Bäst i Bollnäs ikväll var, som jag nämnt Anton Dahlberg 1 mål och 3 assist. Därtill stor kreatör i offensiven. Denis Sadakov med 3 mål och 1 assist, med en osvikliga förmåga att hota framför mål. Jag lyfter också på hatten för Kasper Sandgren (1 mål), som verkligen ser ut att ha blivit varm i kläderna, som med sin blixtrande skridskoåkning hotar och kan hitta vägar igenom motståndarnas försvar.

En liten outsider hittade jag i Philip Åström, som jag tycker ser ut att komma till rätta i matcher med högt tempo och mycket skridskoåkning. Förvisso poänglös idag, men grävde fram minst en tredjedel av Bollnäs hörnor på egna åkningar.

Väl mötta igen tisdag den 12 november, då Bollnäs tar emot Åby/Tjureda. Ytterligare ett lag som Bollnäs på papperet ska besegra, men har överträffat förväntningarna i år. De kan bli en tuffare nöt att knäcka än man kan förledas att tro, för de vill gärna ställa till det för motståndaren.

Tommi Karppanen