Derbyturen på Edsbyns sida i returen

Alternativ rubrik: Det Aihonen gjorde för Bollnäs i förra derbyt gjorde Svensson för byn, alternativt, Edsbyn spräckte den förlustfria sviten.

Det blev en i mitt tycke välspelad och positiv bandymatch mellan Bollnäs och Edsbyn på annandagen. Inget uppenbart fulspel, och två lag som gick för bägge poängen. Samtidigt visade matchen upp hur viktig den mentala delen av spelet är för att vinna matcher i bandy. Bollnäs tar ganska rättvist ledningen i matchen. Därefter kvitterar Tuomas Määttä ungefär minuten senare helt på egen hand, efter ett mycket överförsiktigt försvarsarbete, där alla backar backar ifrån Määttä och ger honom fritt skottfält.

Bollnäs spel efter 1-1 öppnar sedan för en del frågetecken. Spelet blir allt mer chansartat, och Bollnäs spelar stressat, som om man är i underläge med 10 minuter kvar att spela. Istället låter man Edsbyn få hålla boll och kontollera spelet. Följaktligen är det också Edsbyn som med en hel del tur, också kan göra 1-2 20 minuter in i matchen. Edling kan förvalta en hail Mary-passning in i straffområdet.

Bollnäs tar inte riktigt tag i spelet, alternativt, låts inte göra det förrän Edsbyn i andra halvlek ökat på till    1-3, vilket reduceras av Patrik Nilsson 90 sekunder senare, efter ett fantastiskt förarbete av Pär Törnberg, Bollnäs mest segersugne spelare för kvällen.

Pär Törnberg
Foto: Kenta Jönsson

Resten av matchen förs av Bollnäs, inte ens en time-out från Edsbybänken räcker för att ändra matchbilden, men Edsbyn håller en stenhård och väl fungerande defensiv och lyckas hålla undan i matchen. De har även en del kontringschanser under andra halvlek, och ska man vara helt ärlig så kan man inte klaga på resultatet. Edsbyn ville, orkade och kunde lite mer i en mycket tät match, där man också hade centimetrarna på sin sida och en duktig målvakt när det gällde.

Slutsummering. Bollnäs gör inte en dålig match. Personligen upplevde jag att det här var första matchen man spelade utan att falla ur ramen periodvis, men spetsen saknades, och någonting saknas för att skapa tillräckligt många riktigt vassa lägen mot en tät defensiv. Ytterligare en nivå måste till om publiken i Bollnäs ska hoppas på ett SM-guld, eller ens SM-final.

Bollnäs Flames stod för en fin inramning för de 4312 som letat sig till Åsen, och jag är ganska säker på att laget hoppats mer av sig själva inför så välfyllda läktare. Välkommen åter Ville Altonen, som även om han höll sig undan från rubrikerna inte gjorde bort sig som avbytare på halven för knäskadade Marcus Ståhl.

Tommi Karppanen