Sadakov firar 1-0 Foto Kolsmyr

Ny stabil seger mot Rättvik

Efter en kassaskåpssäker seger i bortamötet mot Rättvik var det dags för en snabb retur när serien vänt. Segern ikväll var lika odiskutabel.

Stabilt var ordet för kvällen. Trots en del förändringar i laget ikväll, in med Riku Hämäläinen, Oswald Gustavsson, Arvid Rönnlund och Philip Hed, när Hans Andersson, Linus Westh, Kasper Sandgren och Philip Bergström fick vila, så ägde Bollnäs hemmamötet kanske ännu klarare än man gjorde på bortaplan.

Ikväll tog det tretton och en halv minut för pigge och matchssugne Riku Hämäläinen att spräcka nollan. Måttar tidigt för skott i ett returläge, men håller inne iskallt och får efter en stund ett ännu bättre läge att prickskjuta in ettan genom muren av försvarande Rättviksspelare. Fram till detta tror jag att Rättvik hade haft bollen i mindre än minut sammanlagt, då Bollnäs rullade runt och höll den inom eget lag, och återvann nystanen i det närmaste omedelbart efter att Rättvik vunnit den.

1-1 blev det dock, lite snopet och definitivt inte rättvist. Odiskutabelt snyggt, men inte något som speglade matchbilden. Sam Börjes i Rättviksmålet startar ett uppspel med ett långt utkast till Christian Mickelsson, vars offside upphävs av en lågt stående Laitinen. Mickelsson bryter in starkt trots uppvaktningen från Bollnäsliberon och kan avsluta med en hand bakom Oswald i målet.

Rättviks mål var dock en parentes. Idag var Bollnäs en division bättre än Rättvik, och man återtog ledningen genom Denis Sadakov, som påpassligt blivit framspelad med en kort enhandspassning i djupet av Anton Dahlberg. Dahlberg som gjorde en fantastisk match, kommer vi att återkomma till senare i referatet.

Andra halvlek hade knappt startat innan duon Dahlberg-Sadakov levererat igen. Samma passningsläggare (denna gång från höger nära förlängd mållinje), samma målskytt (styrning), stationär nära första stolpen.

4-1 är ett läckert bandymål. Denis Sadakov hittar Rasmus Skarps i djupled, Skarps sågar sig igenom Rättviks sista utposter och lyfter in bollen från nära håll.

5-1 också läckert, fast lite primitivare. Anton Dahlberg bryter ett uppspel och driver upp bollen i anfallet. Han upptäcker att han blir ganska ensam, så han väljer att ta skott centralt från ungefär straffpunkten. One man show! Anton Dahlbergs match var magnifik. 2 assist och ett helt eget mål! En ren maskin, en terminator (som en av mina kollegor kallar honom).

Bollnäs tappar lite fokus efter detta och Rättvik kan reducera två gånger. Den första behöver vi lägga lite extra fokus på. Åter igen ett långt utkast från Sam Börjes, som – i egenskap av målvakt – blir Rättviks bäste poängspelare för kvällen (!), når fram till Oskar Svensson som utan bevakning kan runda Oswald i Bollnäsburen till 5-2. Börjes höll för övrigt ner siffrorna rejält, inte minst i den första halvleken, då han räddade mer än bara de enkla bollarna. Utsågs också till Rättviks bäste spelare efter matchen. Personligen har jag inga invändningar mot den utmärkelsen. 🙂

5-3 kommer bara två minuter senare, efter Rinat Shamsutov spelat fram Jonas Røine (i nästan offsideläge).

Spiken i kistan, 6-3, kommer dock när kvällens tremålsskytt Denis Sadakov är framme och slår in en hörnretur (efter skott av Riku Hämäläinen) i den 89:e matchminuten.

Stabilt som sagt, rent av överlägset, även om siffrorna antyder en jämnare matchbild, så stämmer det inte alls. Bollnäs var i ärlighetens namn närmare både 8 eller 9 – 1 än Rättvik sina reduceringar, som kom på grund av oskärpa och att man släppte av på takten.

Bollnäs Rättvik 6-3. Rönnlund 75 Elitserie debut.
Foto Kolsmyr

Nu vill jag avsluta med min egna spaning. Jag blev, personligen, väldigt glad när man presenterade Arvid Rönnlund i laguppställningen. Detta då jag hört bra saker om honom, men aldrig fått se honom spela. Nu skulle jag äntligen få skapa mig en bild av honom som spelare. Och OJ!!! Den killen imponerade på mig ikväll. Okay, motståndet var kanske inte det starkaste, men vilket löfte vi har i den spelaren. Klart snabbast på skridskorna och med hög arbetskapacitet, inte minst i första halvlek. Trygg i passningsspelet, hårt jobbande och lojal i det defensiva spelet. Arvid hade ett kontringsläge i slutet av första halvlek, där han om han varit en yngre Westh, antagligen hade valt att försöka få till ett avslut, istället valde att vända ur. Jag tycker – i eftertankens kranka blekhet – att han borde varit lite mer ego, och utmanat. Jag tror att det hade kunnat bli en riktig farlighet ur det läget. Han hade dessutom någon (Sadakov?) med sig till höger, och bägge Bollnässspelarna hade högre fart än de fyra försvarare man hade emot sig. Lite synd tycker jag. Hade varit läckert om Arvid fått kröna sin – i mina ögon – fantastiska elitseriedebut med en poäng där. Jag hoppas få se mer av den spelaren i år och framöver.

En andra spaning, som kom över mig lite i efterhand. EP lämnade omgången utan poäng. Det är ovanligt. Inte minst då han radade upp lägen både för skott och avslut i boxen. Men Rättvik tog honom rätt hårt, och Sam Börjes i buren storspelade i de lägen han fick. Jag vet inte om jag inbillade mig, men jag tyckte mig se en viss ångande frustration hos EP i slutet av första halvlek, efter att ytterligare ett avslut missat målet. Jag tror dock att det bådar gott. Det är inte i matcher mot tabelljumbon EP behöver briljera. Det kan han gott vänta med till vi möter de tunga elefanterna.

Nu firar vi jul, och på annandagen åker vårt representationslag i högstaserien till Edsbyn för bandyns el-classico. En lurig match. Ett svårt skadesargat Edsbyn, som inte längre går in som favorit har allt att vinna i sin hemmaborg. Kan bli en spännande drabbning. Tills dess God Jul alla orangeblå själar!

Tommi Karppanen