10 nov Säker seger mot svenska mästarna
Du som avstod kvällens klang och jubelföreställning i bandy har gjort bort dig! Sällan, kanske aldrig tidigare, har Bollnäs bjudit på så här kreativ och sevärd bandy.
Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Huvudet är fullt av intryck och allt är sprudlande positivt.
Vi börjar med lite statistik. Först det uppenbara. Fem omgångar in i elitserien, leder Bollnäs den. 5 matcher, 5 segrar. Man har gjort 31 mål. Bara mäktiga Villa/Lidköping är bättre med sin brutala serieinledning (11 mål mer). Bollnäs är dock seriens tätaste lag defensivt så här långt med bara 12 insläppta, vilket ger ett snitt på 2,4 mål per match. EP leder (planenligt) den interna poängligan, med 10 mål och 4 assist (bara en poäng bakom omöjlige Christoffer Edlund). Denis Sadakov, och bröderna Westh har satt 5 mål vardera, Riku 4 och Skarps 2. Hans Andersson, som det nog var längesen startade en elitserie så här inspirerat leder assistligan på 6 av den varan.
Visst har vi sett tidigare upplagor av Bollnäs som varit bra, både offensivt och defensivt, men jag törs nästan säga att vi aldrig har sett ett roligare Bollnäs GoIF i modern tid. Kreativiteten i offensiven är stundvis bländande. Ikväll bjöd man på 7 stycken måldelikatesser. Inte minst sitter EPs 4-1 på näthinnan, där han i inledningen av andra halvlek valsar igenom centralt i VSKs försvar, lyfter bollen över klubban på försvarare, hoppar själv över och lyfter in bollen över Kjellsson. Eller Sadakovs 2-1 i efterspelet till en räddad hörna, där bollen går tillbaka till Jens Wiik (hörnläggaren), som istället för att spela hem eller bara slå in den på chans, hittar Denis som backat sig ren i straffområdet. Helt iskallt tar han emot bollen, lägger den tillrätta för skott och knäpper upp den i bortre krysset. 7-3 målet av Skarps, läckert framspelad av EP, glider han från vänster till höger framför Kjellsson i VSK-buren och väntar ut målvaktens reaktion innan han lägger in bollen. Som sista delikatess vill jag även lägga till Linus Wesths 6-1, där han på volley smäller in bollen, efter att Jesper Hermansson (tror jag) missat att slå bort lyftet från Anton Dahlberg. Inget fel på något av de övriga målen heller. Enda smolkarna i bägaren var hörn- och straffskyttet ikväll. EP bränner en straff vid ställningen 1-1, men revanscherar sig genom 3 i rad, med det första i slutsekunderna av första halvlek (3-1), sen 4-1 och 5-1 i inledningen av andra. Kanske har man blivit bortskämd, men det låg på lut efter att straffen räddades. EP brukar tända till av sånt! Ja, om det berodde på trötthet, eller att man slappnade av lite på slutet, så släpptes VSK till reduceringar de aldrig skulle ha fått om man (kunnat) bibehålla noggrannheten från matchens första timme.
Matchen då, jodå, det var en riktig höjdare. Som sig bör mellan topplag. Högt tempo nästan hela matchen. Bollnäs var noga med att vårda bollen och hade stort bollinnehav. Stundvis drog man ner på tempot och lät inte Västerås hålla boll, eller få till sitt böljande offensiva spel. Defensivt hjälptes alla åt föredömligt, och domartrion Labe tog inte på sig någon huvudroll, utan tillät ett hårt men juste spel på planen. Inget lag förfördelades på något vis. Och ibland, så blixtrade hemmalaget till med riktiga läckerheter, och i mina orangefärgade glasögon, så kunde segern för Bollnäs ha blivit ännu större. Plusbetyg till alla som spelade ikväll, men såklart faller guldstjärnan till EP, som på någon minut, nästan på egen hand avgör matchen. För ovanlighetens skulle verkade dock isen i SBB arena inte hålla perfekt kvalitet, och i slutet av halvlekarna såg det ut att vara hoppigt.
Nästa hemmamatch nästa fredag, då är det dags för hälsingederby, när Edsbyns IF gästar. Men dessförinnan en svår bortamatch mot Vetlanda på onsdag.
Publik 2011
Målskyttar Erik Pettersson 3, Linus Westh 2, Denis Sadakov och Rasmus Skarps
Tommi Karppanen
