Stabil viktoria mot Hammarby 5-2

Efter försäsongens inledande full-gas-bandy så var det dags för en träningsmatch där organisering och taktik fick stå i första rummet. I alla fall nästan hela matchen.

Efter Coronarestriktioner fick Bollnäs då äntligen spela för publik. Ett knappt hundratal tillresta supportrar hade tagit plats i Helsinehus Arena i Söderhamn för att se Bollnäs ta sig an ett av lagen man – enligt tipsen – kommer att strida om placeringar med i årets elitserie. Bollnäs kommer åter igen till start utan Patrik Nilsson. I Hammarby saknas bl.a. Pizzoni Elfving och Ivan Lebedev. Därtill hade gästande grönvitt en sen match i benen efter en holmgång mot Broberg sent kvällen innan. Så i ärlighetens namn så saknade Bajen lite huggtänder för dagen.

Spelet då. Bägge lagen går ut i första halvlek och försöker vårda boll, stå på rätt sida och värdera sina lägen. Tempot är inte särskilt uppskruvat och inget av lagen skapar egentligen några farligheter, förrän Hammarby tilldelas en straff som Kasper Milerud sätter i maskorna bakom Erik Persson.

Matchbilden består, med den skillnaden att Bollnäs börjar anfalla med mer desperation och rakare, ofta med djupledsbollar både längst isen och i luften. I tjugo minuter jagar man på det här viset innan Riku Hämäläinen hittar brorsan Saku med en helt friställande boll. Ensam med Mörkdal gör Saku inga misstag. 1-1.

Precis innan pausvisslan så tilldelas Bollnäs en straff, då Robert Rimgård går för hårt fram med sin klubba. Ere Verhelä sätter skottet säkert till vänster om bajenkeepern. Efter detta är det oklart om Rimgård spelar något mer i matchen. Skadekänning?

I andra halvlek startar Hammarby med en högre frenesi och redan efter ett par minuters spel, så har man kvitterat. Axel Jansson kan enkelt sätta 2-2 efter en delikat uppåkning och kort flip från Robin Sundin. I det här skedet av matchen och en tid framåt är det sevärd bandy, och det hettar till ute på planen. Så till den grad att Hammarby drar på sig två utvisningar inom ett treminutersintervall. Först åker Felix Nyman ut för bentackling, och sedan snackar Robin Sundin ut sig, då han, med viss rätta, anser att Anton Dahlberg borde få en tia för slag på skridskon.

Bollnäs tackar för det numerära överläget genom att göra två mål. Först är det just Anton Dahlberg, som efter pass från Oskar Westh ser en lucka i Hammarbys vänsterförsvar, då halv och vänsterback glider ifrån varandra. Han vandrar in i straffområdet, kommer väldigt nära förlängd mållinje och alla förväntar sig en passning. Istället trär Dahlberg in bollen ur nästan ingen vinkel alls. Sex minuter senare frispelar Hans Andersson Joel Vigren i straffområdet och ledningen skrivs till 4-2.

Målskyttet avslutas på matchens tredje (!) straff i 70:e matchminuten. Denna gång är det Tim Stjernström (som flera gånger varit nära att styra in bollar) som får förtroendet. Tim klappar in en hård straff högt upp till vänster.

Därefter tar Hammarby time-out, men Bollnäs kan tämligen säkert (ett par bra lägen obeaktat) kontrollera matchens sista 20 minuter.

Även om värdet av segern är något svårbedömt, så var nog en sådan här match precis vad som behövdes. En match där anfallsvilja och gå-på-attityd fick stå tillbaka för taktiska överväganden, och bygget av ett lagspel som kan behövas i tajta matcher längre fram.

Tommi Karppanen