Bollnäs besegrade Kungälv 6-3

Den korta versionen är: Bollnäs vägde tyngre för kvällen. Man besegrade gästande Kungälv med till slut ganska säkra 6-3, och borde kanske ha gjort närmare tiotalet mål. Åtminstone sett till alla klara lägen, men Kimmo Kyllönen i gästernas mål gjorde många fina räddningar. Niklas Prytz stod även han, särskilt i andra halvlek för några fantomräddningar, men målvaktsmatchen måste ikväll ha vunnits av Kyllönen.

Den långa versionen:

Jag är inte en vidskeplig man. En del av min stolthet baseras på min rationalitet. Men tabelläget, måltorkan och fredag den 13 har lockat fram skogstomtarna i hjärnan. Jag har sett järtecken överallt. Jag har genomgått alla mina ”ritualer” för att ”skapa” den tur vi behöver ikväll. Inget har känts som om det funkat.

Dimma över Sävstaås  under matchen mot Kungälv. Foto: Micael Kolsmyr

Dimma över Sävstaås under matchen mot Kungälv. Foto: Micael Kolsmyr

Besöket på Sävstaås fortsätter i oturens tecken. Parkeringsvakterna leder ut mig i en djup vattenpöl vars botten är bottenfrusen. Där står jag. Bilen, som är utan dubbdäck, vill ingenstans. Just typiskt! Jag ser Åsens ljus bada i dimma, men bilen står inte bra. Några vänliga bandybesökare hjälper mig till slut ur isvaken, men jag delar med mig av olyckan. Jag skänker de här männen en varm tanke, då jag misstänker att deras fötter är allt utom just det. Varma. Jag tror att alla de fyra hjälpsamma människorna hamnade i decimeterdjupt vatten när de knuffade loss min bil. Ingen av dem såg ut att ha skor lämpade för vattensporter.

Jag skyndar mig att hitta en ny, torrparkering, och skyndar mig ut för att tacka för hjälpen. De är borta. De har antagligen redan hunnit en bra bit mot entrén. Var ni än är nu. Tack! Och vet att jag har dåligt samvete över era blöta skor och frusna fötter.

Inne på arenan ligger dimman tät som i Lützen. Jag får sinnesbilder av att Västgötalaget spelar i Skarpe Nord-liknande förhållanden. Ännu en varningsklocka? Nä. Jag är inte vidskeplig.

Foto: Micael Kolsmyr

Daniel Berlin i aktion. Foto: Micael Kolsmyr

Matchen börjar i furiöst tempo. Bollnäs har 3-0 efter 11 minuter. Kungälv får knappt låna bollen. Precis då jinxar de professionella bandykorrespondenterna tillställningen med att uttalanden som ”Ja, det var ju spännande det här” och ”Nu kan man packa ihop och åka hem”. Nej, jag är inte vidskeplig… men påminner ändå lite svartsynt om att de orange-blå inte brukar hålla en 3-målsledning. Kungälv håller med. En Time-out och lite oskärpa i försvarsspelet senare står det hastigt och lustigt 3-2.

Matchen börjar väga lite. Den inledande Bollnäsdominansen är inte lika tydlig. Då bryter fältherren Berlin isen och en passning. Brottar sig fram och sätter på egen hand 4-2. Lite senare hittar Hellmyrs fram till Mickelsson med en lyftning och det är åter igen tremålsledning för hemmalaget… En stund. Nej, jag är inte vidskeplig.

En lyftning når ända fram till Robin Olsson som passar fram till Ted Skoglund som får väldigt gott om tid på sig att från straffområdeslinjen bomba in 5-3.

Här slutar första halvlek. Det är som om det gått troll i det. Det verkar näst intill magiskt svårt för Bollnäs att hålla en tremålsledning. Nej, jag är inte vidskeplig!

Mickelsson Foto: Micael Kolsmyr

Mickelsson Foto: Micael Kolsmyr

I andra halvlek blir det bara ett mål. Det är Bollnäs som gör målet. Mickelsson har bara att peta in bollen efter en ny fantastisk genombrytning av matchens lirare Daniel Berlin.

Sådärja. Jag är inte vidskeplig och alla järtecken och jinxar till trots. Trots att det var fredag den 13. Det bättre, tyngre och angelägnare laget tar rättvist bägge poängen.

Jag sitter på pressläktaren och summerar intrycken när en avslutande tanke smyger sig på… Var det pga turklångkalsongerna? Eller berodde det på att jag lånat matchfärger… Nåja… Nåt jag gjort annorlunda kan ju ha spelat in? Jag skrockar vidare inför elitseriens fortsättning. För när det gäller sport kan det vara så att jag tror att fru Fortuna kan påverkas av externa faktorer.

Tommi Karppanen